En skev syn

Ja, det sjunger hon. Den underbara perfekta, mitt livs kärlek Polly Jean Harvey! Och jag ler, jag faktiskt LER! När var det senast? Som jag faktiskt log för att jag kände mig glad? Inte för att jag var full eller artig, utan faktiskt för att jag var GLAD? Minns inte, men nu, nu nu nu!

Kanske är jag bara trött på att bry mig, trött på att må dåligt. Kanske är det de tre powerking + två rosenrot som piggat upp mig. Kanske är det dagens vitaminboost i form av vattenmelon. Kanske är det att folk slutat höra av sig.

Folk börjar väl tröttna på mig. Ingen som hört av sig i veckan. De är väl trötta på att jag isolerar mig, och att jag klagar och är bitter när jag väl kryper ut mitt skal på helgerna och super mig redlöst full. Trötta på att vara oroliga, trötta på att jag varje gång lovar att ta tag i mina problem, söka hjälp.

Men jag är nöjd. Så jävla nöjd. Ingen att stå till svars för, bara vara. Slippa få dåligt samvete för att man inte orkar engagera sig i andras funderingar problem.

För säkerhets skull är mobilen på ljudlös och vänd med displayen neråt. Och MSN orörd. Bra.

Och nu sjunger jag med till musiken! Jag SJUNGER! Underbara underbara kväll ta aldrig slut, låt mig vara såhär! Snälla ångest, håll dig undan ett litet tag till iaf och låt mig njuta, njuta njuta!