Bort med maten!
En hyfsat bra helg.
Lördag - frysta hallon till frukost, tomatspenatsellerisoppa till middag - 75 kcal.
Söndag - trots grillning med bl.a. potatissallad och sojakorv plus filmkväll med chips blev det strax under 500 kcal. Det får duga.
Men igår.
Hela dagen gick bra. Uppslukad av arbete, och åt först vid sextiden. Nästan 1½ dl av lördagens soppa, ca 25 kcal.
Men sedan gick allt snett. Internet strulade och jag kunde inte få tag i internetleverantören för att få hjälp. Och utrustningen till helgens filminspelning blev det strul med och allt runt det. Fick ångest och sprang ner till affären. Ostbågar och tekakor. Åt, åt-och-spottade, spydde. Kom upp i 1000 fucking jävla kcal!
Men ångesten la sig efter några timmar. Gick ut på långpromenad på kvällen och luftade tankar med en vän. När jag kom hem fattade jag ett beslut. Slängde den dåliga mat jag har hemma.
Tekakorna smulades sönder i, kändes skönt att ta ut ilskan på dem. Margarinpaketet slängdes, fan heller att jag någonsin ska baka med margarin eller frestas av att hetsa ris med smör mitt i natten! Nu består mitt kylskåp/skafferi av bra mat. Har visserligen kvar ris, men det ska nog funka. Selleri, krossade tomater, spenat, soyghurt, tofu, hallon, bönor och linser. Och massa te och kaffe. Det blir vad jag får leva av tills vidare. Känns bra. Oerhört bra.
Nej, nu får jag skärpa mig! Inget mer impulsköp av äcklig äcklig vidrigt fet jävla skitmat! Vill lära mig äta bara nyttigt. Undrar om det går att vänja sig av med fettsuget? Sockersuget vande jag ju bort för flera år sedan. Åt av någon anledning inget socker på några veckor, och sedan var behovet borta. Kan äta sött någon gång ibland, men är aldrig så att jag känner för det i förväg. Hoppas det kommer gå med fettsuget också.
Dags för lunch snart. Kaffe och cigaretter. Sen kommer jag sitta instängd hela eftermiddagen-kvällen-möjligtvis natten i ett klipprum. Då brukar tiden och alla behov glömmas bort. Hem och däcka i sängen. Låter som en bra plan.
Men något måste jag göra med tofun och mjölet jag köpte för att göra en paj. Kanske göra den där jävla pajen, frysa in och glömma bort. Så jag blir av med skiten.
Varför måste man äta för? Varför tycker jag om att laga mat? Varför avskyr jag att slänga gammal mat?
Dessa tre gör det så mycket svårare...ingen bra kombination...
Kom förresten på ett sätt att jämföra mitt midjemått.
Har gått från 79 cm i september till 65 cm nu. Känns rätt så äckligt, att jag kunde vara så tjock...brr...
Lördag - frysta hallon till frukost, tomatspenatsellerisoppa till middag - 75 kcal.
Söndag - trots grillning med bl.a. potatissallad och sojakorv plus filmkväll med chips blev det strax under 500 kcal. Det får duga.
Men igår.
Hela dagen gick bra. Uppslukad av arbete, och åt först vid sextiden. Nästan 1½ dl av lördagens soppa, ca 25 kcal.
Men sedan gick allt snett. Internet strulade och jag kunde inte få tag i internetleverantören för att få hjälp. Och utrustningen till helgens filminspelning blev det strul med och allt runt det. Fick ångest och sprang ner till affären. Ostbågar och tekakor. Åt, åt-och-spottade, spydde. Kom upp i 1000 fucking jävla kcal!
Men ångesten la sig efter några timmar. Gick ut på långpromenad på kvällen och luftade tankar med en vän. När jag kom hem fattade jag ett beslut. Slängde den dåliga mat jag har hemma.
Tekakorna smulades sönder i, kändes skönt att ta ut ilskan på dem. Margarinpaketet slängdes, fan heller att jag någonsin ska baka med margarin eller frestas av att hetsa ris med smör mitt i natten! Nu består mitt kylskåp/skafferi av bra mat. Har visserligen kvar ris, men det ska nog funka. Selleri, krossade tomater, spenat, soyghurt, tofu, hallon, bönor och linser. Och massa te och kaffe. Det blir vad jag får leva av tills vidare. Känns bra. Oerhört bra.
Nej, nu får jag skärpa mig! Inget mer impulsköp av äcklig äcklig vidrigt fet jävla skitmat! Vill lära mig äta bara nyttigt. Undrar om det går att vänja sig av med fettsuget? Sockersuget vande jag ju bort för flera år sedan. Åt av någon anledning inget socker på några veckor, och sedan var behovet borta. Kan äta sött någon gång ibland, men är aldrig så att jag känner för det i förväg. Hoppas det kommer gå med fettsuget också.
Dags för lunch snart. Kaffe och cigaretter. Sen kommer jag sitta instängd hela eftermiddagen-kvällen-möjligtvis natten i ett klipprum. Då brukar tiden och alla behov glömmas bort. Hem och däcka i sängen. Låter som en bra plan.
Men något måste jag göra med tofun och mjölet jag köpte för att göra en paj. Kanske göra den där jävla pajen, frysa in och glömma bort. Så jag blir av med skiten.
Varför måste man äta för? Varför tycker jag om att laga mat? Varför avskyr jag att slänga gammal mat?
Dessa tre gör det så mycket svårare...ingen bra kombination...
Kom förresten på ett sätt att jämföra mitt midjemått.
Har gått från 79 cm i september till 65 cm nu. Känns rätt så äckligt, att jag kunde vara så tjock...brr...
Kommentarer
Postat av: Tina
Vad bra du skriver! Ser fram emot att kunna fortsätta följa dina inlägg!
Postat av: EnSkevSyn
Ibland känns det riktigt meningslöst att blogga, då värmer det riktigt när någon kommer och säger att den tycker om att läsa vad man skrivit!
Tack för de orden!
Trackback
