Cigarett istället för pizza
Nyss hemkommen från en eftermiddag-kväll i klipprummet. Drack en massa massa kaffe och åt en knäckesandwich (170 kcal). Helt ok.
På vägen hem tvingas jag passera en pizzeria. Och den lilla Pavlovska klockan ringer till. Mmm...pizza! Vegetariana! Mmm...kronärtskocka, ost och paprika. De gör riktigt goda pizzor där. Jag nästan blundar och minns hur det smakar.
En bild av mig själv för 28 kg sen träder fram. En kropp som har svårt att hitta kläder som passar. En kropp som svettas alldeles för mycket extra varma sommardagar, då de feta låren klibbar samman. En kropp som tycker det är jobbigt att gå för snabbt och långt, andfådd. Pustar fram.
En bild av min gamla flottiga hud uppenbarar sig. Jag har långtifrån perfekt hy nu, men den är mycket bättre.
En mental bild av hur jag smetar in den flottiga pizzan i ansiktet och finnar som ploppar upp uppenbarar sig.
Jag tänder en cigarett precis innan pizzerian och går med snabba steg förbi. Snabba steg utan att bli andfådd eller svettig. Suget kvarstår dock, men ebbar ut. Tur att den onyttiga maten är slängd, fortsätter förbi köket in på mitt rum. Det går några minuter, och sedan är suget som bortblåst. Lite förvånad, var det verkligen så enkelt?
En liten svag knorrande känsla i magen, men en behaglig sådan. När jag är klar här blir det mer kaffe och en cigarett att avnjuta ute på balkongen. En underbar vårkväll. Om hungern slår till har jag alltid selleri att knapra på.
Klämmer lite på fettet. Usch, du ska bort.
Känner lite på revbenen. Ni är så välkomna så.
Har ofta fått "tipset" att slå sig i magen om/när man blir hungrig. Det tycker jag låter elakt.
Kanske är det för att jag är en sån som aldrig skulle kunna neka min kropp mat till fullo.
Blir jag riktigt hungrig äter/dricker jag. Det gäller bara att skilja på hunger och sug. Suget är det jag kämpar med.
Men jag ska vinna det kriget!
På vägen hem tvingas jag passera en pizzeria. Och den lilla Pavlovska klockan ringer till. Mmm...pizza! Vegetariana! Mmm...kronärtskocka, ost och paprika. De gör riktigt goda pizzor där. Jag nästan blundar och minns hur det smakar.
En bild av mig själv för 28 kg sen träder fram. En kropp som har svårt att hitta kläder som passar. En kropp som svettas alldeles för mycket extra varma sommardagar, då de feta låren klibbar samman. En kropp som tycker det är jobbigt att gå för snabbt och långt, andfådd. Pustar fram.
En bild av min gamla flottiga hud uppenbarar sig. Jag har långtifrån perfekt hy nu, men den är mycket bättre.
En mental bild av hur jag smetar in den flottiga pizzan i ansiktet och finnar som ploppar upp uppenbarar sig.
Jag tänder en cigarett precis innan pizzerian och går med snabba steg förbi. Snabba steg utan att bli andfådd eller svettig. Suget kvarstår dock, men ebbar ut. Tur att den onyttiga maten är slängd, fortsätter förbi köket in på mitt rum. Det går några minuter, och sedan är suget som bortblåst. Lite förvånad, var det verkligen så enkelt?
En liten svag knorrande känsla i magen, men en behaglig sådan. När jag är klar här blir det mer kaffe och en cigarett att avnjuta ute på balkongen. En underbar vårkväll. Om hungern slår till har jag alltid selleri att knapra på.
Klämmer lite på fettet. Usch, du ska bort.
Känner lite på revbenen. Ni är så välkomna så.
Har ofta fått "tipset" att slå sig i magen om/när man blir hungrig. Det tycker jag låter elakt.
Kanske är det för att jag är en sån som aldrig skulle kunna neka min kropp mat till fullo.
Blir jag riktigt hungrig äter/dricker jag. Det gäller bara att skilja på hunger och sug. Suget är det jag kämpar med.
Men jag ska vinna det kriget!
Kommentarer
Trackback
