En skev syn

Tack för era kommentarer och era tankar, ni som fortfarande läser.
Jag är kvar, och försöker hålla mig fast så gott det går.
Har tillbringat de senaste veckorna på språng, full och till synes glad. Har inte haft någon tid över för att få ro att skriva, att sätta mig ner och tänka, känna efter. Förrens nu.

Men det är svårt. Omgivningen verkar nöjd, jag äter ju igen. Konstant. Har tappat greppet igen, men åt motsatt håll. Äter hela tiden, och inget nyttigt. Frossar, vräker, svullar. Mår illa konstant. Och ångesten är större än någonsin. Istället för att komma och gå ligger den numer som en konstant klump i magen och bara väntar på att bryta ut. Jag vill bara sluta äta igen för att kunna må bättre. Trots att jag vet att det är en dålig idé. Klarar inte av att kolla mig i spegeln längre, så tjock så tjock, varje gång.

Tvingar mig själv att umgås med folk trots att jag inte vill. Man ska ju må bättre av att göra det, och visst mår jag bra. Men mest på ytan. Inombords bubblar det fortfarande, varje minut av dagen, vad jag än gör. Har druckit nästan varje dag de senaste två veckorna. Med folk visserligen, och då är det ju ok. Och det underlättar. Något. Vad händer när de där sociala stunderna exkluderar alkohol? Kommer jag fortfarande orka med mina vänner, min omgivning?

Jag vill inte, eller jag vill. Men det känns som om ingen tycker om mig. Egentligen. Jag bara finns där, hänger med, glider runt. Och vill helst bara glida bort, sätta mig i ett hörn och få vara i fred. Så smutsig, så smutsig. Jag kommer aldrig bli ren. River bort min hud och hoppas det ska försvinna, hoppas jag ska bli lycklig, vet inte hur, men det är så det känns.

Tanken att bara gå iväg är mer och mer lockande. Bara ta sin väska och lämna allt och alla. Det liksom kryper i mig, jag vill bara slippa allt. Varje dag kämpar jag emot och tvingar mig att stanna kvar. Varför vet jag inte. iväg iväg iväg iväg...vart vet jag inte, bara inte här. Som jag längtat efter att komma "hem", men efter mindre än en vecka, och jag vill bara bort igen. Jag är uttråkad, rastlös och förvirrad. Osäker. Svårt att andas, svårt att fokusera, svårt att se en framtid.

Jag vill bara ha hjälp men orkar inte sträcka ut en hand.