Skammen och Ensamheten
Jag har inte pratat med någon på över tre dygn. Behovet av Ensamhet, är det verkligen ett behov eller bara ett sätt att gömma mig undan Skammen och Verkligheten? Började må (relativt) bra för en stund sedan. Då...
Mobilen på ljudlös. Börjar blinka. Jag tar upp den i handen. Väntar tills det slutar ringa. Läser 2 sms. Ignorerar, lägger mobilen med displayen neråt. Och bryter ihop. Står framför spegeln och gråter gråter och känner mig som världens ensammaste. Ska det verkligen vara så? Ska man inte vara glad när ens vänner hör av sig, vare sig man är uppe eller nere? Inte bryta ihop. Inte få lust att gå ut och dränka sig i sjön. Men jag skäms. Skäms över att jag mår dåligt, skäms över att jag undanhåller sanningar, skäms över att jag skjuter upp allt, skäms över att jag slarvar bort mina dagar.
Och snart fyller jag år. Vill inte. Vill bara gömma mig under sängen och aldrig komma ut.
Mobilen på ljudlös. Börjar blinka. Jag tar upp den i handen. Väntar tills det slutar ringa. Läser 2 sms. Ignorerar, lägger mobilen med displayen neråt. Och bryter ihop. Står framför spegeln och gråter gråter och känner mig som världens ensammaste. Ska det verkligen vara så? Ska man inte vara glad när ens vänner hör av sig, vare sig man är uppe eller nere? Inte bryta ihop. Inte få lust att gå ut och dränka sig i sjön. Men jag skäms. Skäms över att jag mår dåligt, skäms över att jag undanhåller sanningar, skäms över att jag skjuter upp allt, skäms över att jag slarvar bort mina dagar.
Och snart fyller jag år. Vill inte. Vill bara gömma mig under sängen och aldrig komma ut.
Kommentarer
Postat av: monica
Jag fyller oxå år om ett par veckor, mitt umgänge med folk/vänner har decimerats på senare tid till att bli min mamma på besök....
Finns här för dig, kram.
Trackback
