En skev syn

Insikterna bara hopar sig. Har varit duktig idag, ingen mat. Varit i skolan. Druckit massa kaffe.

FÖR...

Sömnen...totalt uppfuckad... Natten (nå, morgonen...) till söndagen sov jag mindre än fyra timmar. Inatt inget alls. Har blivit alldeles för många sådana nätter det senaste. Det är inte det att jag inte skulle kunna sova om jag väl försökte, men jag vill inte. Verkligen inte. Och idag, på promenaden hem. Det slog mig iskallt i ansiktet, precis som det iskalla vattnet jag skvätte på mig i skolan för att piggna till (men återkommer dit senare).

Jag har börjat få obehag, nästan (läs: NÄSTAN) ångest, inför tanken på att sova, att lägga mig, och känner mig stolt de nätter jag slipper. Samma känsla som en dag utan mat! Vad får jag ut av att inte sova? Inget. Jag slösar bort mina nätter. Gör inget särskilt, men det är väldigt terapeutiskt. Surfa runt på internet. Lyssna på bra musik och skuttar runt i rummet full av energi. Skriva av mig. Ha meningslösa konversationer över MSN. Fast när MSN-kamraterna går och lägger sig går jag till skolan. Eller bara fortsätter vara vaken.
Jag avskyr att sova. Känns som slöseri med tid (som om de saker jag gör istället skulle vara så mycket bättre). Blir riktigt nojig de dagar jag sover över åtta timmar. 4-6 timmar är vad jag brukar sova. Och varje natt intalar jag mig att jag ska göra något vettigt. Inatt gjorde jag tack och lov lite vettigt skolarbete, men inte mycket.

Hur gick dagen efter då? Natten till lördagen sov jag inte riktigt bra, då jag hade sällskap och vaknade upp titt som tätt. Och nu, måndag, efter en hel helg med uppfuckad sömn. Första halvan av dagen var ett helvete.

När jag gick hemifrån var jag riktigt riktigt pigg! Var full av energi och såg VÄLDIGT mycket fram emot dagens föreläsning som handlade om det jag vill inrikta mig på i utbildningen plus det faktum att jag inte svikit min grupp utan faktiskt gjort min del, även om det var i sista minuten.

Men efter en halvtimmas promenad när jag nådde skolan kände jag hur energin sipprade ut. Plötsligt blev jag helt tom och var nära att börja gråta helt öppet (jag som aldrig gråter för mig själv ens längre!). Ställde mig vid klasskamraterna och oturligt nog var läraren sen. Kände hur svag jag kände mig och blek, och ville bara sätta mig ner.

In för tre timmars föreläsning. Kände mig illamående och ofokuserad. Efter några minuter började ögonlocken flacka. Så där satt jag i en tidvis mörk bio med mjuka stolar och skulle uppmärksamt kolla på olika filmklipp och anteckna vad som sades. Jag skrev. Kollade ner och insåg att jag bara skrivit massa treor av någon anledning.
Jag skakade och vid första rasten skyndade jag mig ut för kaffe och cigarett. Stod och pratade med en klasskamrat, men insåg att jag inte riktigt fattade vad vi pratade om. In på toa och höll underarmarna under iskallt vatten tills det gjorde ont och skvätte vatten i ansiktet. Kollade mig i spegeln och insåg att min pupiller var gigantiska. Insåg att det mycket möjligt var alla de rosenrotpiller och liter med kaffe jag hinkat i mig under natten/morgonen (blev inte mer än ett par glas rödvin som tur var).

Det kändes som om folk kollade lite snett på mig, och jag kan förstå dom. Stora pupiller i stirriga ögon. Talade något mindre tydligt än vanligt. Var något svag i balans och fokus. Darriga händer. Höll på att somna trots att jag satt och nöp mig hårt i armarna.

Men efter första rasten...läraren släckte ner, skulle visa ett klipp. Och helt plötsligt tycker jag mig se en kvinnovålnad liksom resa sig upp snett framför mig och sträcka ut armarna mot mig. Jag stelnade till och blev uppriktigt sagt rädd i ett ögonblick. Tur att det var mörkt då.

Som tur var piggnade jag till efter den andra rasten och ytterligare kaffe, cigg och iskallt vatten och lyckades skärpa mig. Tur det, för efter föreläsningen hade vi gruppmöte och planering i två timmar, och jag lyckades få ur mig det jag ville.

Känns som om de andra trodde jag var drogad eller något. Och ibland tänker jag på det. Känner för att köpa amfetamin för att kunna hålla mig pigg. Vad är det för jävla tankar? Hur har de kommit? Nu är jag pigg även det fortfarande känns som om ögonlocken är svullna. Ska vänta tills kvällen, måste fixa skolarbete (som jag skulle kunnat gjort nu, men självklart sitter jag åter och slösar bort min tid).

Saken är bara den...

...att en del av mig ändå funderar på att stanna uppe hela natten...