Komma ut och gömma sig på samma gång
En skum sak hände. En främmande pojke på en krog. Träffades ett par dagar senare och det visade sig att jag berättat allt för honom. Mina ätvanor, min ångest, mina pro-tankar, allt allt allt. Och han vill ändå träffa mig. Accepterar mig för den jag är. Säger att han tycker jag är fin, men inga dömande ord. Några timmar senare bestämdes det. Han ska följa med mig hem, många timmars omväg. Bara för att få chansen att lära känna mig under några dagar eller en vecka. Så imorgon åker vi.
Dock så börjar ångesten långsamt krypa upp. Maten står upp i halsen. Så mycket mat...så mycket som jag ätit den senaste veckan är ungefär lika mycket som jag ätit under årets första 2½ månad ungefär. Känns som om jag gått upp 5 kilo minst. Kommer inte våga ställa mig på vågen när jag kommer hem.
Hade ju tänkt ta åtminstonde en återställar-vecka. Krympa ner magsäcken. Fasta i god påskanda. Men hur ska det bli nu när jag får oväntat sällskap? Börjar nästan ångra att jag låter honom följa med. Men det kan bli trevligt. Får se hur ok han kommer vara med det. Men mitt hem, mina regler.
En av vännerna ringde upp och försökte boka en ensamtid med mig. Tur att jag inte hade tid, men vi fick ta det över telefon. Hon sa sig vara orolig, för mina matvanor, min viktnedgång. Jag fattar inte varför. Den här gången har jag inte gått ner lika mycket, och vi har inte hamnat i en situation tillsammans med tillfälle att äta.
Utfrågning av första graden. Ljög inte i alla fall, även om jag inte sa hela sanningen. Jag äter faktiskt minst en gång om dagen. Sen vad jag äter och hur mycket är faktiskt en helt annan fråga. Och nej, jag spyr faktiskt inte längre (så ofta). Och ja, jag mår faktiskt bra (jag har ju något jag kan kontrollera hyffsat och en våg som sakta men säkert räknar ner).
Jag ska klara det här, ensam om jag måste. Jag ska bli smal. Bli av med det överflödiga fettet. Graciös. Tänk dig en tjock gepard. Skum jämförelse, men jag vill inte klumpigt klampa fram, utan smidigt och vackert glida runt.
Dock så börjar ångesten långsamt krypa upp. Maten står upp i halsen. Så mycket mat...så mycket som jag ätit den senaste veckan är ungefär lika mycket som jag ätit under årets första 2½ månad ungefär. Känns som om jag gått upp 5 kilo minst. Kommer inte våga ställa mig på vågen när jag kommer hem.
Hade ju tänkt ta åtminstonde en återställar-vecka. Krympa ner magsäcken. Fasta i god påskanda. Men hur ska det bli nu när jag får oväntat sällskap? Börjar nästan ångra att jag låter honom följa med. Men det kan bli trevligt. Får se hur ok han kommer vara med det. Men mitt hem, mina regler.
En av vännerna ringde upp och försökte boka en ensamtid med mig. Tur att jag inte hade tid, men vi fick ta det över telefon. Hon sa sig vara orolig, för mina matvanor, min viktnedgång. Jag fattar inte varför. Den här gången har jag inte gått ner lika mycket, och vi har inte hamnat i en situation tillsammans med tillfälle att äta.
Utfrågning av första graden. Ljög inte i alla fall, även om jag inte sa hela sanningen. Jag äter faktiskt minst en gång om dagen. Sen vad jag äter och hur mycket är faktiskt en helt annan fråga. Och nej, jag spyr faktiskt inte längre (så ofta). Och ja, jag mår faktiskt bra (jag har ju något jag kan kontrollera hyffsat och en våg som sakta men säkert räknar ner).
Jag ska klara det här, ensam om jag måste. Jag ska bli smal. Bli av med det överflödiga fettet. Graciös. Tänk dig en tjock gepard. Skum jämförelse, men jag vill inte klumpigt klampa fram, utan smidigt och vackert glida runt.
Ja. Jag är en kattmänniska.
Mjau.
Trött på vår överviktiga värld!
2468 har fått mig att fundera lite extra över människans moderna ätnorm. Vi går konstant runt och är mer eller mindre mätta. Så fort det kurrar lite tomt i magen kallar vi bortskämda i-landsbarn det för "hunger". Vi proppar våra allt fetare och mindre rörliga kroppar med snabb energi som inte gör någon mer nytta är att skapa större behov av mat. Sedan flyttar vi våra feta kroppar till gym eller kirurg eller psykolog eller bara rakt ner i tv-soffan tröstätandes 2 liter chokladglass framför Days of our lives eller Dr Phil (för det får en alltid att må lite bättre av att se att någon annan har det värre eller likadant ställt).
Vi är som sagt mätta alldeles för ofta. Problemet är den överdrivna tillgången till mat. Vi har så det räcker och blir över, blir över till den grad att vi utan att tänka på det slänger tonvis med mat. Naturens resurser tas för givet och all respekt och tacksamhet över moder jord är som bortblåsta.
Tillfällig svält/fasta borde därför höra till varje människas vardag. Vare sig man väljer att helt sluta äta under kortare perioder eller helt enkelt äta under 800 kcal (kroppens svältgräns). Dels för att lära sig att uppskatta maten.
Men jag tror även att det är bäst för kroppen. Jag finner det svårt att tro på att människomagen är gjord för att vara mer eller mindre mätt hela tiden. Att kroppen hela tiden har tillgång till yttre energi. Varför skulle den i så fall bygga upp fettreserver? Jag har någonstans läst om att kroppen alltid är beredd på svält och att det är därför man tycker feta och söta saker är goda och att det är dessa saker man får sug efter. Det finns väl inte direkt folk som får sug efter spenat och hetsäter detta.
Man kan ju fråga sig vad som händer med en kropp som inte får utlopp för sina naturliga instinkter?
Dagens reflektion avklarad, men den kommer säkert återkomma i olika former.
Fick panik igår. Ställde mig på vågen och den visade...59 kg?!! På ett ögonblick kunde jag riktigt känna hur fettet vällde ut och kläderna blev alldeles för tajta. Jag fattade ingenting. Det hade ju vart en bra vecka. Vart ute och gått mycket, ätit mindre. Och så hade jag helt plötsligt gått upp 4 kg? På en vecka.
Skyndade mig till skolan och begravde mig i arbete, bort med tankarna BORT!
Hälsade på en vän på vägen hem och inne i badrummet fann jag en våg. Kollade tveksamt på den, rädd för vad den skulle visa. Satte på den och stängde av den. En stund senare återvände jag och tog tjuren vid hornen. Väntade på att de lysande siffrorna skulle tala om hur extremt fet jag blivit under veckan som gått... Men istället lyste ett vänligare 54,5 upp. Jag pustade lättad ut och svor tyst över 29 krs-vågar. Med gott samvete återvände jag till min vän för te och macka, och så kom man upp i gårdagens 400 kcal.
När jag kom hem kollade jag surt på vågen. Ge en stackars flicka en sån ångest, vad är det för stil? Funderade på om jag skulle gå tillbaka med den eller slänga den. Av någon anledning provade jag den igen...och insåg att den visade rätt! WTF? Studerade den noga och insåg att det var mycket möjligt att jag misstagit 55-sträcket för 60-sträcket.
Eller så hade vågen jävlats med mig.
Försökt få mig att sluta med 2468-dieten (Ja...jag vet, det var jag som skrev att jag inte skulle hålla på med "löjliga dieter"). Den tycker jag äter för mycket och försöker sätta mig på plats!
Men jag ska ge den här en chans. På samma sätt som jag varit nojjig över att äta för att jag ska gå upp i vikt har jag även varit nojjig över att INTE äta för att jag inte ska kunna gå ner i vikt. Rädslan för att ämnesomsättningen helt ska förstöras har varit stor. Jag vet ju att kroppen går ner på sparlåga vid sk svält. Förbränningen minskar och minsta lilla fett dras åt och lagras direkt. Men ett varierat intag stimulerar ämnesomsättningen. Jag har dessutom lyckats pricka in så att påskmiddagen med familjen infaller på en 800 kcal-dag. Skönt att slippa väcka misstankar.
Däremot känns det lite jobbigt. Det känns som om jag hulkar i mig massor med mat. Svullar. Fast jag inte gör det. Men just nu är jag mest rädd för att ämnesomsättningen ska sabba. Eller för att gå upp i vikt. Vet inte. Men får ge det här en chans och se hur det går. Kanske lär jag mig leva med det.
Vi är som sagt mätta alldeles för ofta. Problemet är den överdrivna tillgången till mat. Vi har så det räcker och blir över, blir över till den grad att vi utan att tänka på det slänger tonvis med mat. Naturens resurser tas för givet och all respekt och tacksamhet över moder jord är som bortblåsta.
Tillfällig svält/fasta borde därför höra till varje människas vardag. Vare sig man väljer att helt sluta äta under kortare perioder eller helt enkelt äta under 800 kcal (kroppens svältgräns). Dels för att lära sig att uppskatta maten.
Men jag tror även att det är bäst för kroppen. Jag finner det svårt att tro på att människomagen är gjord för att vara mer eller mindre mätt hela tiden. Att kroppen hela tiden har tillgång till yttre energi. Varför skulle den i så fall bygga upp fettreserver? Jag har någonstans läst om att kroppen alltid är beredd på svält och att det är därför man tycker feta och söta saker är goda och att det är dessa saker man får sug efter. Det finns väl inte direkt folk som får sug efter spenat och hetsäter detta.
Man kan ju fråga sig vad som händer med en kropp som inte får utlopp för sina naturliga instinkter?
Dagens reflektion avklarad, men den kommer säkert återkomma i olika former.
Fick panik igår. Ställde mig på vågen och den visade...59 kg?!! På ett ögonblick kunde jag riktigt känna hur fettet vällde ut och kläderna blev alldeles för tajta. Jag fattade ingenting. Det hade ju vart en bra vecka. Vart ute och gått mycket, ätit mindre. Och så hade jag helt plötsligt gått upp 4 kg? På en vecka.
Skyndade mig till skolan och begravde mig i arbete, bort med tankarna BORT!
Hälsade på en vän på vägen hem och inne i badrummet fann jag en våg. Kollade tveksamt på den, rädd för vad den skulle visa. Satte på den och stängde av den. En stund senare återvände jag och tog tjuren vid hornen. Väntade på att de lysande siffrorna skulle tala om hur extremt fet jag blivit under veckan som gått... Men istället lyste ett vänligare 54,5 upp. Jag pustade lättad ut och svor tyst över 29 krs-vågar. Med gott samvete återvände jag till min vän för te och macka, och så kom man upp i gårdagens 400 kcal.
När jag kom hem kollade jag surt på vågen. Ge en stackars flicka en sån ångest, vad är det för stil? Funderade på om jag skulle gå tillbaka med den eller slänga den. Av någon anledning provade jag den igen...och insåg att den visade rätt! WTF? Studerade den noga och insåg att det var mycket möjligt att jag misstagit 55-sträcket för 60-sträcket.
Eller så hade vågen jävlats med mig.
Försökt få mig att sluta med 2468-dieten (Ja...jag vet, det var jag som skrev att jag inte skulle hålla på med "löjliga dieter"). Den tycker jag äter för mycket och försöker sätta mig på plats!
Men jag ska ge den här en chans. På samma sätt som jag varit nojjig över att äta för att jag ska gå upp i vikt har jag även varit nojjig över att INTE äta för att jag inte ska kunna gå ner i vikt. Rädslan för att ämnesomsättningen helt ska förstöras har varit stor. Jag vet ju att kroppen går ner på sparlåga vid sk svält. Förbränningen minskar och minsta lilla fett dras åt och lagras direkt. Men ett varierat intag stimulerar ämnesomsättningen. Jag har dessutom lyckats pricka in så att påskmiddagen med familjen infaller på en 800 kcal-dag. Skönt att slippa väcka misstankar.
Däremot känns det lite jobbigt. Det känns som om jag hulkar i mig massor med mat. Svullar. Fast jag inte gör det. Men just nu är jag mest rädd för att ämnesomsättningen ska sabba. Eller för att gå upp i vikt. Vet inte. Men får ge det här en chans och se hur det går. Kanske lär jag mig leva med det.
Lätt Lättare Lördag
Fyra bra dagar på raken! Och en lördag som man inte sovit bort utan faktiskt gjort något vettigt!
Åt en Wasa Sandwich när jag kom till skolan i förmiddags. Sedan satt jag i 6½ timma med FinalCut och hade inte en tanke på att varken äta eller röka! Direkt hem och fortsatte med skolarbetet och vips var det kväll. Några försökte få med mig ut och jag var nära, men insåg att jag behövde en kväll för mig själv och faktiskt höll fast vid det. Inte en massa onödig alkohol (bara de få glas vin jag suttit och smuttat på hela kvällen).
Alkohol är förresten mina "osynliga" kalorier...skulle få ännu mer ångest om jag räknade dessa och väljer därför att låta bli. Det är ju inte som att jag skulle lägga av helt, och det är ju inte direkt lätt att dra ner på. Antingen dricker man mycket eller inget alls.
Tog mig ner till ICA strax innan det stängde. Den här flickan skulle ha lördagsmys! Ett litet svagt sug hade uppstått. I vanliga fall brukar min Pavlovska sida direkt styra mot chips- eller bröd + osthyllan. Men nu. Inte mer än en flyktig tanke på det. Grape? Knäckebröd? Gurka? Champinjoner? Ja. Än har jag inte ätit något av det. Men snart är det filmdags. Då kan man tänka sig en champinjonmacka med rödvin. Nattmat är ingen bra idé egentligen, men jag ska ju komma upp i dagens 200 kcal. Får vara uppe lite längre. Först - film. Sedan - dansa runt till min pepplåtlista!
Ett urval av listan. Lyssna och var glad!*
Pet shop boys - I wouldn´t normally do this kind of thing
Le tigre - Deceptacon
Super Furry Animals - The man don´t give a fuck
Of Montreal - Suffer for Fashion
Kaiser Chiefs - Na Na Na Na Naa
Suburban Kids with Biblical Names - Rent a wreck
Slagsmålsklubben - Övningsköra
Johnny Cash - Ring of Fire
Camera Obscura - Let's get out of this country
The Smiths - This Charming Man
The Verve - Bitter Sweet Symphony
Clap Your Hands Say Yeah - Over and Over Again
Bloc Party - So Here We are
Dungen - Stadsvandringar
Franz Ferdinand - Take me out
Arctic monkeys - You probably couldn't see me for the lights
Stereophonics - Have A Nice Day
I'm From Barcelona - We're From Barcelona
Bruce Springsteen - Dancing in the dark
Placebo - Every you Every me
Åt en Wasa Sandwich när jag kom till skolan i förmiddags. Sedan satt jag i 6½ timma med FinalCut och hade inte en tanke på att varken äta eller röka! Direkt hem och fortsatte med skolarbetet och vips var det kväll. Några försökte få med mig ut och jag var nära, men insåg att jag behövde en kväll för mig själv och faktiskt höll fast vid det. Inte en massa onödig alkohol (bara de få glas vin jag suttit och smuttat på hela kvällen).
Alkohol är förresten mina "osynliga" kalorier...skulle få ännu mer ångest om jag räknade dessa och väljer därför att låta bli. Det är ju inte som att jag skulle lägga av helt, och det är ju inte direkt lätt att dra ner på. Antingen dricker man mycket eller inget alls.
Tog mig ner till ICA strax innan det stängde. Den här flickan skulle ha lördagsmys! Ett litet svagt sug hade uppstått. I vanliga fall brukar min Pavlovska sida direkt styra mot chips- eller bröd + osthyllan. Men nu. Inte mer än en flyktig tanke på det. Grape? Knäckebröd? Gurka? Champinjoner? Ja. Än har jag inte ätit något av det. Men snart är det filmdags. Då kan man tänka sig en champinjonmacka med rödvin. Nattmat är ingen bra idé egentligen, men jag ska ju komma upp i dagens 200 kcal. Får vara uppe lite längre. Först - film. Sedan - dansa runt till min pepplåtlista!
Ett urval av listan. Lyssna och var glad!*
Pet shop boys - I wouldn´t normally do this kind of thing
Le tigre - Deceptacon
Super Furry Animals - The man don´t give a fuck
Of Montreal - Suffer for Fashion
Kaiser Chiefs - Na Na Na Na Naa
Suburban Kids with Biblical Names - Rent a wreck
Slagsmålsklubben - Övningsköra
Johnny Cash - Ring of Fire
Camera Obscura - Let's get out of this country
The Smiths - This Charming Man
The Verve - Bitter Sweet Symphony
Clap Your Hands Say Yeah - Over and Over Again
Bloc Party - So Here We are
Dungen - Stadsvandringar
Franz Ferdinand - Take me out
Arctic monkeys - You probably couldn't see me for the lights
Stereophonics - Have A Nice Day
I'm From Barcelona - We're From Barcelona
Bruce Springsteen - Dancing in the dark
Placebo - Every you Every me
Bättre än väntat
Idag har varit en såndär riktigt toppendag.
Fick äntligen sova ut! Hela åtta timmar så jag är piggare än piggast (på det där bra sättet).
Intressant föreläsning i skolan, den intressantaste på länge.
Gick långa vägar för att köpa en billig våg och var så full av energi att jag gick på små omvägar för att komma hem.
Kom hem lagom till att laga dagens mål. Blev inte riktigt den soppan jag tänkt, orkade inte koka bönorna. Broccoli, vitkål och paprikasoppa. Blev riktigt gott. Och riktigt stark. Insåg att jag överdrivit receptet jag skrev igår, det är snarare 3-4 portioner. 35 kcal/portion. Och mättande. Och inget sug efter något. Gjorde "en" portion, har hälften kvar. Middag till imorgon. Härligt.
Invigde den nya vågen. Ner ett kilo, 55. Det var ju det som var mitt mål i höstas/vintras. Känns så bra. Är helpepp och dansar runt i mitt rum. Tankarna och ångesten är som bortblåsta, ikväll ska jag plugga och vara kreativ!
Bra bra dag! Full full av energi!
Fick äntligen sova ut! Hela åtta timmar så jag är piggare än piggast (på det där bra sättet).
Intressant föreläsning i skolan, den intressantaste på länge.
Gick långa vägar för att köpa en billig våg och var så full av energi att jag gick på små omvägar för att komma hem.
Kom hem lagom till att laga dagens mål. Blev inte riktigt den soppan jag tänkt, orkade inte koka bönorna. Broccoli, vitkål och paprikasoppa. Blev riktigt gott. Och riktigt stark. Insåg att jag överdrivit receptet jag skrev igår, det är snarare 3-4 portioner. 35 kcal/portion. Och mättande. Och inget sug efter något. Gjorde "en" portion, har hälften kvar. Middag till imorgon. Härligt.
Invigde den nya vågen. Ner ett kilo, 55. Det var ju det som var mitt mål i höstas/vintras. Känns så bra. Är helpepp och dansar runt i mitt rum. Tankarna och ångesten är som bortblåsta, ikväll ska jag plugga och vara kreativ!
Bra bra dag! Full full av energi!
64 timmar utan sömn, 64 timmars tankar om mat
Jag fick ett tips om kalorier.nu. Har suttit och knåpat ihop vad jag ätit de senaste dagarna och ångesten la sig när jag lyckades fixa ihop ett lätt recept med saker jag har hemma som nästan passade in i protein - kolhydrat - fett -kvoten. Något mindre fett, något mer kolhydrater. Får bli sån soppa de kommande dagarna för att gottgöra snedstegen.
Morgondagens grönsaksoppa, 2 port.:
(83 kcal/port.)
100 gr vitkål
200 gr broccoli
100 gr kokta (svartögda) bönor
1 msk tomatpuré
5 dl grönsaksbuljong
kryddor efter smak (oregano, basilika, chilipeppar eller citronpeppar kanske?)
Känner mig pepp för morgondagen. Så uppåt att jag inte kan sova. Igen. 64 timmars vakenhet än så länge. Undrar hur länge man kan vara vaken utan att man blir lite småknäpp av det. Och jag känner att mensen kommer vilken dag som helst. Underbart. Då hinner jag precis bli av med den innan jag reser iväg vid påsk.
Påsk...bo hos min mor...i en lägenhet där kylskåpet är fylld till bredden, men de enda grönsakerna som finns är en och annan gurka och tomat... Får försöka göra det bästa av det. Träffar ju henne bara ett par veckor i halvåret. Det gör det dessutom lite svårare. Någon man träffar såpass sällan lägger ju märke till viktnedgångarna tydligare än de man träffar dagligen. Men hon brukar köpa att jag blivit fattig student och lever på linsgrytor och rör mig mer. Det är dessutom lättare att undvika den värsta maten nu när jag blivit vegan.
Men nu. Sova låter faktiskt som en bra idé i alla fall. Ska nog försöka mig på det.
Morgondagens grönsaksoppa, 2 port.:
(83 kcal/port.)
100 gr vitkål
200 gr broccoli
100 gr kokta (svartögda) bönor
1 msk tomatpuré
5 dl grönsaksbuljong
kryddor efter smak (oregano, basilika, chilipeppar eller citronpeppar kanske?)
Känner mig pepp för morgondagen. Så uppåt att jag inte kan sova. Igen. 64 timmars vakenhet än så länge. Undrar hur länge man kan vara vaken utan att man blir lite småknäpp av det. Och jag känner att mensen kommer vilken dag som helst. Underbart. Då hinner jag precis bli av med den innan jag reser iväg vid påsk.
Påsk...bo hos min mor...i en lägenhet där kylskåpet är fylld till bredden, men de enda grönsakerna som finns är en och annan gurka och tomat... Får försöka göra det bästa av det. Träffar ju henne bara ett par veckor i halvåret. Det gör det dessutom lite svårare. Någon man träffar såpass sällan lägger ju märke till viktnedgångarna tydligare än de man träffar dagligen. Men hon brukar köpa att jag blivit fattig student och lever på linsgrytor och rör mig mer. Det är dessutom lättare att undvika den värsta maten nu när jag blivit vegan.
Men nu. Sova låter faktiskt som en bra idé i alla fall. Ska nog försöka mig på det.
Jag skyller på 54 timmar utan sömn
Det som gick så bra igår. Åt en liten tomatröra och drack några koppar kaffe. Men idag...jag skyller på andra natten utan sömn. La mig ner på sängen för att vila ögonen en timma innan jag skulle hoppa in i duschen och springa iväg på föreläsning. Fast varje gång ögonen blev tunga ryckte jag till och blev klarvaken igen. Plötsligt fick jag för mig att jag skulle dö om jag somnade. Det slutade med att jag låg med fingrarna hårt inborrade i magen och armarna för att hålla mig vaken. Gick runt med små ilskna röda nagelavtryck i skolan.
Hela dagen var jag okoncentrerad och lyckades inte fatta någonting. Tre timmars föreläsning till spillo. Satt och skakade och mådde illa, skyller åter på sömnbristen. För att muntra upp mig stack jag till Lidl för att se om de hade våg, sopkvastar, diskborstar eller något annat kul. Det hade de inte, däremot hade de äggkokare, men vad ska jag med det till? T.o.m. de billiga cigaretterna var slut. Då knäppte det över. Plockade upp ost, bröd och chokladkex. Stormade hem. Svullade i mig halva paketet av varje, åt tills jag spydde. Och nu sitter jag här. Fet. Arg. På allt. Besviken. Illamående. Så illamående.
En liten tjock alienaxel. Man måste ha lite självdistans. Tjockis. Eller så är det bara jag som ser i syne. Om axeln. Den bilden (utan mina fina detaljer) borde användas hos farbror Psykdoktor. Jaha, vad ser du här? Kebnekaise? Tyvärr, 10 år på Lillhagen för dig.
Har det verkligen gått 54 timmar sen jag vaknade? Halv tio i söndags? Det måste stämma. Jag borde ju vara jättetrött nu? Tänk om jag inte kan sova inatt heller? Aj fan. Och nu krampade sig undersidan av min fot och knäet. Inget går min väg. Röka, träna och tjura för mig själv med en bok är vad som gäller.
Och inte vet jag vad jag ska göra av brödet, osten och kexen. Det enda som är värre än människor som svullar för mycket mat är folk som slänger mat. Slöseri på jordens resurser.
Hela dagen var jag okoncentrerad och lyckades inte fatta någonting. Tre timmars föreläsning till spillo. Satt och skakade och mådde illa, skyller åter på sömnbristen. För att muntra upp mig stack jag till Lidl för att se om de hade våg, sopkvastar, diskborstar eller något annat kul. Det hade de inte, däremot hade de äggkokare, men vad ska jag med det till? T.o.m. de billiga cigaretterna var slut. Då knäppte det över. Plockade upp ost, bröd och chokladkex. Stormade hem. Svullade i mig halva paketet av varje, åt tills jag spydde. Och nu sitter jag här. Fet. Arg. På allt. Besviken. Illamående. Så illamående.
En liten tjock alienaxel. Man måste ha lite självdistans. Tjockis. Eller så är det bara jag som ser i syne. Om axeln. Den bilden (utan mina fina detaljer) borde användas hos farbror Psykdoktor. Jaha, vad ser du här? Kebnekaise? Tyvärr, 10 år på Lillhagen för dig.
Har det verkligen gått 54 timmar sen jag vaknade? Halv tio i söndags? Det måste stämma. Jag borde ju vara jättetrött nu? Tänk om jag inte kan sova inatt heller? Aj fan. Och nu krampade sig undersidan av min fot och knäet. Inget går min väg. Röka, träna och tjura för mig själv med en bok är vad som gäller.
Och inte vet jag vad jag ska göra av brödet, osten och kexen. Det enda som är värre än människor som svullar för mycket mat är folk som slänger mat. Slöseri på jordens resurser.
Inga piller eller löjliga dieter
Har varit vaken hela natten. Läst, funderat, reflekterat. Det känns som om jag har koll.
Var nära att göra en dum sak och beställa piller. La i varukorgen på en sida, gick in och betalade nästan.
Men kom på i sista sekund att jag klarar det själv. Än så länge. Jag är skeptisk mot piller. Och jag är rädd om min kropp. Det skulle ju förstöra hela meningen med att bli hälsosamt smal. Och hela tjusningen. Jag ska ju ha kontroll, inga genvägar. Inga piller, inga dieter. Sånt håller inte i längden och kommer leda till att jag förr eller senare kommer gå upp i vikt igen.
Jag funderade på att göra matlistor men det känns som en mindre bra idé. Listor är till för att brytas, och jag måste lära mig använda det sunda förnuftet.
Hunger är inget problem. Blir inte särskilt hungrig. Jag tycker om det där lilla suget, tomrummet. Den känslan får mig att inte vilja äta. Men jag ska gå ner hälsosamt. Äta ett mål om dagen. Annars kommer de där sugen som får en att springa ner till ICA och köpa en påse chips eller bröd och ost som man snabbt trycker i sig trots att man blivit mätt sen länge.
Det senaste har jag försökt med att äta "som man ska". Frukost har jag aldrig kunnat äta, men att äta både lunch och middag med något litet mellanmål eller två. Det funkade inte. Hur kan människor äta så mycket VARJE DAG? Jag har nog aldrig varit så hungrig som den månaden, det kändes som om magsäcken töjdes ut rejält, aldrig krympte ihop utan bara skrek efter mer hela tiden. Det skulle ju ha blivit som att bo hos min mor igen. Då åt jag konstant. Och vägde 22 kg mer.
Att jag aldrig insåg hur tjock jag var. Och att ingen i min omgivning ens antydde något om det. Klagade och förstod inte VARFÖR jag aldrig hittade byxor som satt som de skulle. Jo, tjena. Storlek 44? Och jag kom inte ens på tanken att kolla på avdelningarna för "lite kraftigare kvinnor" (som det så fint heter för dessa svullande matvrak med "kraftig benstomme"). Är lite sugen på att kolla in barn/ungdomsavdelningar när jag kommer ner till mitt nästa mål (eller om just det blir mitt nästa mål). Skulle ju vara billigare. Det ska ju finnas upp till 170 cl på flera ställen. Blir något att forska i. Shorts, kjolar och linnen borde man ju trots allt kunna slinka ner i om några kilon. Det finns ju även tjocka barn tack och lov.
Pizzarester från igår ligger och stinker. Bra. Inget sug efter något. Möjligtvis kaffe. En stor kopp becksvart kaffe. Så ska det bli. Några bitar äcklig kronärtskocka ligger kvar i pizzakartongen. Bara att ta en tugga av den om jag får något sug. Fy. Men nu är det dags för kaffe. Jag måste ju orka vara vaken tills ikväll så att jag kan få mig en hel natts sömn och sluta vända och ändra förvrida dygnet.
Var nära att göra en dum sak och beställa piller. La i varukorgen på en sida, gick in och betalade nästan.
Men kom på i sista sekund att jag klarar det själv. Än så länge. Jag är skeptisk mot piller. Och jag är rädd om min kropp. Det skulle ju förstöra hela meningen med att bli hälsosamt smal. Och hela tjusningen. Jag ska ju ha kontroll, inga genvägar. Inga piller, inga dieter. Sånt håller inte i längden och kommer leda till att jag förr eller senare kommer gå upp i vikt igen.
Jag funderade på att göra matlistor men det känns som en mindre bra idé. Listor är till för att brytas, och jag måste lära mig använda det sunda förnuftet.
Hunger är inget problem. Blir inte särskilt hungrig. Jag tycker om det där lilla suget, tomrummet. Den känslan får mig att inte vilja äta. Men jag ska gå ner hälsosamt. Äta ett mål om dagen. Annars kommer de där sugen som får en att springa ner till ICA och köpa en påse chips eller bröd och ost som man snabbt trycker i sig trots att man blivit mätt sen länge.
Det senaste har jag försökt med att äta "som man ska". Frukost har jag aldrig kunnat äta, men att äta både lunch och middag med något litet mellanmål eller två. Det funkade inte. Hur kan människor äta så mycket VARJE DAG? Jag har nog aldrig varit så hungrig som den månaden, det kändes som om magsäcken töjdes ut rejält, aldrig krympte ihop utan bara skrek efter mer hela tiden. Det skulle ju ha blivit som att bo hos min mor igen. Då åt jag konstant. Och vägde 22 kg mer.
Att jag aldrig insåg hur tjock jag var. Och att ingen i min omgivning ens antydde något om det. Klagade och förstod inte VARFÖR jag aldrig hittade byxor som satt som de skulle. Jo, tjena. Storlek 44? Och jag kom inte ens på tanken att kolla på avdelningarna för "lite kraftigare kvinnor" (som det så fint heter för dessa svullande matvrak med "kraftig benstomme"). Är lite sugen på att kolla in barn/ungdomsavdelningar när jag kommer ner till mitt nästa mål (eller om just det blir mitt nästa mål). Skulle ju vara billigare. Det ska ju finnas upp till 170 cl på flera ställen. Blir något att forska i. Shorts, kjolar och linnen borde man ju trots allt kunna slinka ner i om några kilon. Det finns ju även tjocka barn tack och lov.
Pizzarester från igår ligger och stinker. Bra. Inget sug efter något. Möjligtvis kaffe. En stor kopp becksvart kaffe. Så ska det bli. Några bitar äcklig kronärtskocka ligger kvar i pizzakartongen. Bara att ta en tugga av den om jag får något sug. Fy. Men nu är det dags för kaffe. Jag måste ju orka vara vaken tills ikväll så att jag kan få mig en hel natts sömn och sluta vända och ändra förvrida dygnet.
Maten är din fiende
Så har man gjort det igen. Det som har gått riktigt bra ett tag. Åt för mycket idag.
En påse chips och morötter till frukost.
Böngryta till lunch.
Och en pizza nyligen.
Pizzan blev för mycket. Tryckte i mig hela med kebabsås. Det gick några minuter. Sedan bubblade ångesten och illamåendet upp. Spydde för första gången på ett par månader. Och det kändes faktiskt bra. Renande på något vridet sätt.
Jag tror inte längre på mig själv. Synen på mig själv växlar snabbt - ena stunden är jag tjock och äcklig, andra stunden någorlunda smal, tredje stunden något mitt emellan. Det finns stunder jag inte alls bryr mig. Sedan knäpper det över och jag mäter mig och kollar vågen. Skriver upp alla måtten i min tabell och blir besviken om jag inte minskat någon cm här och var. Slänger mig på datorn och räknar ut BMI.
Idag är det det senare som gäller. Alla mått är mätta. Ett par cm mage och någon cm rumpa och lår har försvunnit under månaden som gått, bra det. Men det är fortfarande en tjock dag. Lite äckligt. När man sitter ner känner man magen som veckar sig och väller ut under linnet. De mosiga armarna böljar lätt vid lite hastiga rörelser. Dags att börja röra sig i slow-motion.
Det var på tiden att sätta upp ett nytt mål. Är ett kilo ifrån målet jag satte upp i höstas, men det känns som om det behövs ett nytt.
BMI - från 19,2 till 18
Kroppsfett % - från 23 till under 20
Ingen tidspress, när jag kommer dit ska jag vara nöjd.
Eller sätta upp ett nytt mål.
En påse chips och morötter till frukost.
Böngryta till lunch.
Och en pizza nyligen.
Pizzan blev för mycket. Tryckte i mig hela med kebabsås. Det gick några minuter. Sedan bubblade ångesten och illamåendet upp. Spydde för första gången på ett par månader. Och det kändes faktiskt bra. Renande på något vridet sätt.
Jag tror inte längre på mig själv. Synen på mig själv växlar snabbt - ena stunden är jag tjock och äcklig, andra stunden någorlunda smal, tredje stunden något mitt emellan. Det finns stunder jag inte alls bryr mig. Sedan knäpper det över och jag mäter mig och kollar vågen. Skriver upp alla måtten i min tabell och blir besviken om jag inte minskat någon cm här och var. Slänger mig på datorn och räknar ut BMI.
Idag är det det senare som gäller. Alla mått är mätta. Ett par cm mage och någon cm rumpa och lår har försvunnit under månaden som gått, bra det. Men det är fortfarande en tjock dag. Lite äckligt. När man sitter ner känner man magen som veckar sig och väller ut under linnet. De mosiga armarna böljar lätt vid lite hastiga rörelser. Dags att börja röra sig i slow-motion.
Det var på tiden att sätta upp ett nytt mål. Är ett kilo ifrån målet jag satte upp i höstas, men det känns som om det behövs ett nytt.
BMI - från 19,2 till 18
Kroppsfett % - från 23 till under 20
Ingen tidspress, när jag kommer dit ska jag vara nöjd.
Eller sätta upp ett nytt mål.
