Ensamhet och alkohol
55 kilo...inte så farligt som jag trodde. Men ändå. Är antagligen muskler som försvunnit och fett som lagts på. Jag mår illa av mig själv. Sitter och klämmer på mig själv, på allt det där feta och mår ännu mer illa. Vet inte varför jag gör det, kanske för att få mig att inse sanningen. Kan inte låta bli.
All ork har runnit ur mig. Har suttit två dygn och knappt orkat lämna mitt rum. Skyller på att jag är sjuk, och har skippat två dagars föreläsningar. Jag måste söka hjälp. Klarar inte av det här själv längre. Och detta säger jag varje gång. Sedan påminner jag mig om att det går över och väntar ut det stirrandes in i en vägg några dagar. Har fått för mig att det är såhär det är helt enkelt. Alla mår vi dåligt till och från. Men det är för mycket. Att bli socialt och handlingskraftigt förlamad några dagar i månaden. Dagar man förlorar och som aldrig kommer åter. Dagar som går åt till att stirra in i väggen, stänga av mobilen, stänga av sig från världen och skrika av ångest. Är det något att acceptera eller är jag värd att slippa det?
Det är tur att jag har maten. Det får mig att må bättre. Det som förut var veckor, månader är numer bara dagar. Och jag tackar faktiskt maten. Därför jag är lite rädd för att söka hjälp. Tänk om de upptäcker mitt ätbeteende, tvingar mig att äta och bli tjock? Bara för att jävlas liksom? Pga min oro för det har jag dragit mig för att prata med någon. Vill inte råka säga det. Finns andra sätt att dämpa ångesten/uttryck som jag behöver ta itu med.
Sömnlösheten. Inte så att jag inte KAN sova, men jag vill inte. Jag vill vara vaken. Är lite stolt över mig varje natt jag lyckas undvika att sova, eller bara sover ett par tre timmar. Idag försov jag mig. Sov sju timmar istället för tre och en halv. Vaknade med en ofantlig ångest. Vill inte sova så mycket. Kanske är amfetamin en bra idé? Bli värsta pundaren som sitter och drar i sig knark hela dagarna. Vilken lycka.
Sedan har jag alkoholen. Tänkte på det först igår. Inget farligt problem, men en dålig vana. Särskilt de perioder jag mår dåligt händer det att jag sitter för mig själv och dricker. Inte ofantliga mängder, men till en liten skön fylla för att koppla av. Det är inte så att jag går och köper alkohol särskilt för detta, blir mer när jag råkar ha alkohol hemma. Som igår. Insåg att jag hade vin kvar i min bag in box. Tog några glas. Skulle egentligen gå på filmkväll, men orken rann ut mig. Det enda jag hade lust med var att sitta hemma och dricka mitt rödvin och klämma på mig själv. Då slog det mig att jag valt rödvin framför vänner. Och det kändes skumt. Riktigt skumt.
All ork har runnit ur mig. Har suttit två dygn och knappt orkat lämna mitt rum. Skyller på att jag är sjuk, och har skippat två dagars föreläsningar. Jag måste söka hjälp. Klarar inte av det här själv längre. Och detta säger jag varje gång. Sedan påminner jag mig om att det går över och väntar ut det stirrandes in i en vägg några dagar. Har fått för mig att det är såhär det är helt enkelt. Alla mår vi dåligt till och från. Men det är för mycket. Att bli socialt och handlingskraftigt förlamad några dagar i månaden. Dagar man förlorar och som aldrig kommer åter. Dagar som går åt till att stirra in i väggen, stänga av mobilen, stänga av sig från världen och skrika av ångest. Är det något att acceptera eller är jag värd att slippa det?
Det är tur att jag har maten. Det får mig att må bättre. Det som förut var veckor, månader är numer bara dagar. Och jag tackar faktiskt maten. Därför jag är lite rädd för att söka hjälp. Tänk om de upptäcker mitt ätbeteende, tvingar mig att äta och bli tjock? Bara för att jävlas liksom? Pga min oro för det har jag dragit mig för att prata med någon. Vill inte råka säga det. Finns andra sätt att dämpa ångesten/uttryck som jag behöver ta itu med.
Sömnlösheten. Inte så att jag inte KAN sova, men jag vill inte. Jag vill vara vaken. Är lite stolt över mig varje natt jag lyckas undvika att sova, eller bara sover ett par tre timmar. Idag försov jag mig. Sov sju timmar istället för tre och en halv. Vaknade med en ofantlig ångest. Vill inte sova så mycket. Kanske är amfetamin en bra idé? Bli värsta pundaren som sitter och drar i sig knark hela dagarna. Vilken lycka.
Sedan har jag alkoholen. Tänkte på det först igår. Inget farligt problem, men en dålig vana. Särskilt de perioder jag mår dåligt händer det att jag sitter för mig själv och dricker. Inte ofantliga mängder, men till en liten skön fylla för att koppla av. Det är inte så att jag går och köper alkohol särskilt för detta, blir mer när jag råkar ha alkohol hemma. Som igår. Insåg att jag hade vin kvar i min bag in box. Tog några glas. Skulle egentligen gå på filmkväll, men orken rann ut mig. Det enda jag hade lust med var att sitta hemma och dricka mitt rödvin och klämma på mig själv. Då slog det mig att jag valt rödvin framför vänner. Och det kändes skumt. Riktigt skumt.
Utan matkontroll, cigaretter, rödvin, isolering och sömnlösheten skulle jag gå under.
Men det är mycket möjligt att jag går under pga detta också.
Men det är mycket möjligt att jag går under pga detta också.
Kommentarer
Trackback