En skev syn

Och så tog man ut segern i förskott. Som vanligt. Och mår kassare än kassast. Det är stunder som dessa man bara vill isolera sig, aldrig mer säga något, aldrig mer vara positiv för allt går åt helvete i alla fall!

Rökt en massa idag, men skyller på ångesten som legat tung över bröstet hela dagen, pressat pressat. Har varit nära till skrik och gråt och svårt att andas svårt att göra saker. Diskade, och mådde så illa av vattnet, över kastrullerna att jag ville kasta dem på någon.
Ätit ätit ätit äckliga mat jag vill aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig mer äta idag imorgon någonsin!
Macka macka soppa macka macka kaka macka...blä bklä blä! 62 JÄVLA KILO!!! Jag hatar mig själv, jag hatar min kropp, jag vill känna mina ben, jag saknar kotorna, bröstbenet...borta...det som göms i fett kommer ut vid svält...

Och känner mig så billig. Ville träffa pojken, han kunde inte. Och vad händer istället, när jag ligger där i min patetiska ingentyckerommig-attack... Ett mess från en gammalt one-night-stand dök upp runt tiotiden. "Ska du komma över och dricka lite folköl?" Sådär sent på kvällen. Har aldrig känt mig så billig. Vad är jag, en glädjeflicka? Och det var då jag insåg det. Jag kommer aldrig betyda något mer än så för någon. Och jag som vart så nöjd som singel inser nu att jag vill ha "någon". Men jag är dömd till ett evigt singelliv. Knulla runt för skojs skull tills jag blivit gammal och ful. Och sedan ruttna bort i ett dike någonstans.

Eller så kommer jag bli tjock och drunkna i mitt egna fett långt innan dess.

FAN! JAG SKA ALDRIG KNULLA NÅGON IGEN DET LEDER BARA TILL ÅNGEST!