En skev syn

Vaknade klockan fyra i morse med världens ångest, jävla alkohol. Kommer inte ihåg så mycket av gårdagen, men minns att jag åt en massa. Ett tomt bullpaket och godispapper låg och hånade mig på skrivbordet, och huvudet värkte. När det var dags att gå på föreläsning hade ångesten blommat ut i all sin prakt och höll mig fången i fåtöljen med täcket hårt virat runt mig.

Råkade slumra till och missade mötet med kuratorn. Ångesten späddes på ytterligare, jag hade faktiskt sett fram emot att prata med honom, och så blir jag sånhär. Och nu vet jag inte om jag kommer orka höra av mig igen. Känns som om det inte är meningen. Tror inte det kommer ge mig något.

Jävla skitliv. Jag orkar inte. Det är dagar som dessa jag struntar i att kolla mig om, utan bara går rakt ut i vägar. Har jag tur blir jag påkörd och slipper fortsätta. Det är dagar som dessa jag röker extra mycket och hoppas det tar kål på mig. Jag är för nöjd med att leva för att kunna med att ta mitt liv medvetet, men ibland önskar jag att jag slapp det.

Har blivit en hel del alkohol idag. Rödvin och cider. Inget rejält, utan bara nog för att hålla ångesten i schack sen tvåtiden. Och en massa mat. Två påsar ostbågar och en pizza. Åt tills min mage höll på att spricka, jag kunde inte resa mig upp, halvlåg i fåtöljen. Att spy upp pizza när man precis druckit rödvin är inget att rekomendera. Så illa, fy fan. Ville egentligen inte fortsätta spy pga det där jävla rödvinet, men kunde inte låta bli. Magen gjorde så ont så ont, det var tvunget. En del iaf. Fy fan fy fan fy fan.

Isolering som gäller idag.

Jag orkar inte.