Piller och terapi
Jag lyckades hålla mig samlad hos kära doktorn. Inga tårar. Inga större lögner. Bara bände lite på sanningen i formuläret.
Mer än 5 kg eller mer än 7,5 kgs viktnedgång den senaste tiden - 5 kg. (8 kg)
Har du struntat i att äta för att gå ner i vikt? - Nej. (...ja)
Fast det hade väl inte han så mycket att göra med. Men varför lät jag honom inte lyssna på hjärtat? Varför ska jag alltid vara så undvikande, inte försöka vara till besvär? Jag sa ju att jag varit lite nojjig över att det känns så ansträngt till och från "Men det kan ju kanske bero lite på att jag sover dåligt och inte mår så bra". Antagligen sa han, men erbjöd sig att ta en "titt". Det behövs inte, jag är bara löjlig. Varför sa jag inte ja? Varför berättade jag inte att det inte bara hoppar och är oregelbundet utan även gör ont? Svar - jag vill inte vara till besvär. Jävla jag...VAR ÄRLIG DIN JÄVLA IDIOT!!!
Efter en timmas samtal och provtagning gick man därifrån med ett recept och ett telefonnummer. Antidepressiva och kognitiv beteendeterapi. Perfekt blodsockerhalt, lite för hög halt av...något med blodkroppar eller så. Men det var nog ingen fara sa hon och log, det kan ju vara för att jag inte ätit frukost. Jag tänkte INTE erkänna för provtagerskan att jag hetsspytt couscous och sojakött timmarna innan jag kom dit. Resultaten för ämnesomsättning, levervärden, osv osv får jag senare...
In genom dörren och tårarna väller fram. Jävla skit. Lusten av att avsluta allt bryter ut igen. JAG ORKAR INTE. En timma på mig att lugna ner mig, sedan kan jag ringa och boka tid för värderingssamtal. Sedan ta mig ner till Apoteket och hämta piller.
Jag orkar inte må såhär, jag vill dö eller må bra.
Mer än 5 kg eller mer än 7,5 kgs viktnedgång den senaste tiden - 5 kg. (8 kg)
Har du struntat i att äta för att gå ner i vikt? - Nej. (...ja)
Fast det hade väl inte han så mycket att göra med. Men varför lät jag honom inte lyssna på hjärtat? Varför ska jag alltid vara så undvikande, inte försöka vara till besvär? Jag sa ju att jag varit lite nojjig över att det känns så ansträngt till och från "Men det kan ju kanske bero lite på att jag sover dåligt och inte mår så bra". Antagligen sa han, men erbjöd sig att ta en "titt". Det behövs inte, jag är bara löjlig. Varför sa jag inte ja? Varför berättade jag inte att det inte bara hoppar och är oregelbundet utan även gör ont? Svar - jag vill inte vara till besvär. Jävla jag...VAR ÄRLIG DIN JÄVLA IDIOT!!!
Efter en timmas samtal och provtagning gick man därifrån med ett recept och ett telefonnummer. Antidepressiva och kognitiv beteendeterapi. Perfekt blodsockerhalt, lite för hög halt av...något med blodkroppar eller så. Men det var nog ingen fara sa hon och log, det kan ju vara för att jag inte ätit frukost. Jag tänkte INTE erkänna för provtagerskan att jag hetsspytt couscous och sojakött timmarna innan jag kom dit. Resultaten för ämnesomsättning, levervärden, osv osv får jag senare...
In genom dörren och tårarna väller fram. Jävla skit. Lusten av att avsluta allt bryter ut igen. JAG ORKAR INTE. En timma på mig att lugna ner mig, sedan kan jag ringa och boka tid för värderingssamtal. Sedan ta mig ner till Apoteket och hämta piller.
Jag orkar inte må såhär, jag vill dö eller må bra.
Kommentarer
Postat av: Demonic
Man kan inte göra allt på en gång. JAg ville inte heller vara till besvär, jag vet exakt vad du tänker men sanningen är att du är inte till besvär.
Ta en sak i taget. Man kan inte rabbla upp hela sitt liv på 1 timma, man orkar inte berätta allt på en gång. Det tog mer än ett år innan jag ens började prata om mina ÄS, och jag vill absolut inte ha hjälp än. Låt det ta sin tid.
Massa styrka
Kram
Demonic
Trackback
