En skev syn

Så gjorde man det. Åt. Riktig mat. UTAN att spy. Det var svårt.
Först ut i köket. Det var en bedrift i sig. Självklart var jag inte ensam i köket, grannen försökte sig på en konversation, men jag var inte så bra på det. Som att jag glömt hur man pratar, stelt. Och när jag stod och rörde i min linssoppa - självklart! - yr, började kallsvettas, illamåendet kom farande, kände för att spy rakt ner i kastrullen, de började svartna framför ögonen, skaka i benen. La mig på soffan för att inte svimma. Grannen satte sig i soffan bredvid, fortsatte försöka prata. "Är du trött?" Ja, jag är så jävla trött, jag vill inte mer! Men så kunde jag inte säga. Ett litet hummande till svar.

Kunde inte med att äta i köket, drog till mitt rum. Tyvärr var hade jag råkat göra världens äckligaste linssoppa. Eller var det bara ett försök till att slippa äta den? Redan efter ett fåtal skedar kändes magen uppsvälld, proppfull. Som om jag inte kunde få något alls mer, och tankarna på att spy för att kunna äta mer dök upp. Varför?! När jag hetsar kan jag lätt få i mig en påse chips eller 5-10 mackor utan paus, varför tar det stopp så fort när jag inte slänger i mig maten?
Men fan heller att jag skulle ge upp. Efter ungefär 40 minuter var soppan slut, och jag kände mig precis som innan jag börjat äta. Varken mätt eller hungrig. Men behovet av att spy växte. Var så nära så nära flera gånger, men inte ens när jag fick uppstötningar och kväljningar spydde jag. Resultatet - en både spy- och svältfri dag! Det var längesen. Riktigt längesen.

Hur har kroppen tagit det då? Glad eller besviken? Det är fortfarande yrt när man ställer sig upp, men jag låtsas som om det blivit något bättre iaf, och det har det nog. Hjärtat värker fortfarande, det kommer jag väl inte undan så lätt. Och inte bara hjärtat, även huvudet har börjat värka och magen. Pga maten? Ska inte kroppen bli GLAD när jag äter, varför gör den uppror, varförvarför varför?

Efter maten blev jag extremt trött, trots att jag hade sovit riktigt natten innan och endast varit uppe i några timmar. Ögonen gick i kors, vägrade stanna öppna. La mig ner för att smälta maten, vila, klart jag somnade. Och vaknade först vid åtta. Hela dagen har jag sovit bort. Hade sagt att jag skulle följa med ut idag, och jag ville faktiskt det, jag ville börja umgås med folk. Men hur ska jag kunna det när jag bara är trött, yr och har ont hela tiden? Så, som vanligt. Sitter för mig själv på mitt rum. Har inte lust med någonting. Vill ingenting. Funderar på att ta mig ner till affären, fylla på mitt kylskåp (mat i kylskåpet nu = några lökar som inte ser allt för aptitliga ut). Köpa choklad (hetsa spy?). Eller så går jag helt enkelt och lägger mig igen. Så trött. Trött i kroppen, trött i huvudet, trött på livet.