Jag lever men ändå inte
Jag lever, men ändå inte. Jag finns här, men jag gör ingenting. Sjukskriven och hemflyttad till mor. För frisk för psyk, för sjuk för att kunna plugga enligt min läkare. Hade jag bott kvar ensam hade jag antagligen inte levt nu. Det kommer fortfarande dagar då jag inget hellre vill än avsluta allt, men samvetet hindrar mig. Dagar som de önskar jag att jag inte hade flyttat hem.
Vikten har ökat och jag känner mig fetare än någonsin. Avsky. Jag vill bara tyna bort till ingenting och försvinna.
Jag vet inte varför jag envisas med att finnas. Ingenting känns meningslöst, inget är kul, inget är intressant. Stunderna jag spenderar med andra sitter jag mest och önskar ska ta slut. Så att jag kan få vara själv och fortsätta göra ingenting.
Lite slentrianmässigt kommer jag nog börja skriva upp det enda som känns någorlunda intressant för mig för tillfället. Mat, vikt och mått. Hoppas nästan på att ingen ska läsa vad jag skriver. Jag vill inte att andra ska vara som jag. Jag vill att andra ska må bra och ha viktigare saker för sig. Men ändå hoppas jag på något vis att andra ska läsa för att slippa känna mig så ensam om de här egentligen fåniga tankarna. Jag är så jävla dubbelmoralisk och bekräftelsekåt att jag skäms.
Gårdagen:
Frukost: Två pastejmackor med gurka, kaffe och te.
Lunch: Potatis och tomat.
Middag: Vattenmelon.
Kvällsmat: En pastejmacka och äpple.
Övrigt: 100 gr chokladkaka
Två kräk
En timmas promenad.
Veckans:
61 kg
Midja: 69
Lår: 53/53
Armar: 26/26
Sådär. Intressant? I helvete heller. Men jag vågar inte skriva upp det hemma. Skäms över tanken på att någon ska hitta, men jag vill ha koll.
va skönt att se att du lever, jag blev orolig när du inte hade skrivit på så länge.. synd att du mår så dåligt bara =( men jag förstår dig, känner mig precis som dig, allt känns bara så meningslöst och man vill bara försvinna och ge upp.. hoppas du mår bättre snart gumman, ge inte upp!
Vad skönt att se att du skriver!
Åh! Äntligen ett livstecken! Började oroa mig lite.....
Här ska du få lite bekräftelse: Fantastisk midjemått avis !!!!
Massor med kram
ingen är ensam, men för att inte vara ensam måste man ibland kunna ge upp sin kontroll, man behöver lägga allt i andras händer, be om hjälp och fåtillbaka sin livskraft. jag gav bort den, och nu mår jag "bra". det kommer alltid vara en skugga som förföljer ens själ men i efterhand vet man att man gjorde rätt och jag hoppas verkligen att du med inser det.
jag hoppas på dig, liksom någon hoppades på mig.
ingen är ensam, men för att inte vara ensam måste man ibland kunna ge upp sin kontroll, man behöver lägga allt i andras händer, be om hjälp och fåtillbaka sin livskraft.
jag gav bort den, och nu mår jag "bra". det kommer alltid vara en skugga som förföljer ens själ men i efterhand vet man att man gjorde rätt och jag hoppas verkligen att du med inser det.
jag hoppas på dig, liksom någon hoppades på mig.
